Jörgen Bengtson

I dag tar Hudiksvalls kommun ut samma avgift för stora som små butiker, som säljer tobak, folköl eller receptfria läkemedel. Det är inte rimligt att exempelvis Coop Nära eller Evas kiosk i Enånger ska betala samma avgift som matjättarna Ica Maxi och Coop Extra i Hudiksvall.

Därför föreslog jag på torsdagens möte med social- och fritidsnämnden i Hudiksvall en differentiering av avgiften. En enig nämnd gick på denna linje. Förvaltningen ska återkomma med förslag på differentierade avgifter, där man tar fasta på en butiks omsättning eller antal anställda.

Det är en högst rimlig modell, som borde ha varit införd för länge sedan. Som kommun måste vi ta ansvar för service i hela kommunen och ge småföretagare bättre villkor.

Jörgen Bengtson

Den 15 augusti i år stänger Posten AB Enångers båda postombud, Evas kios och Linde Livs. Den som vill hämta paket, brevpostförskott, rekommenderade brev och aviserade stora brev får framöver resa tre mil till Iggesund.

Statliga Posten – med uppdrag att sköta postdistributionen i hela Sverige – rustar ner. De privata paketdistributörerna – Schenker och DHL samt Bussgods – stannar kvar i Enånger. Det finns alltså en marknad för paketutlämning i Enånger. Men den största paketdistributören, Posten AB med 3 980 försändelser i Evas kiosk 2010, tänker lämna den lokala marknaden!

Detta är fullständigt oacceptabelt. I en interpellation uppmanar jag därför kommunalrådet Caroline Schmidt att agera för att få Posten AB att tänka om, så det fortsatt finns postombud (”Frimärksombud med utlämning” eller ”Postombud”) i alla tätorter och småorter i Hudiksvalls kommun som har det i dag.

Om protesterna inte får Posten att tänka om går en flerhundraårig service i Enånger i graven – även om brevutdelningen består. Glöm inte att Enånger fram till mitten av 1990-talet hade eget postkontor.

Nedläggningen i Enånger och på andra ställen innebär längre resor och därmed ökad miljöbelastning, eftersom bilåkandet kommer att öka. För dem som inte har egen bil, blir livet mycket mer komplicerat.

För Enånger som centralort innebär det en stor förlust att inte ha ett ombud för Posten AB. I övrigt har Enånger det mesta av service invånarna behöver: livsmedelsaffär med systembolagsombud och paketutlämning (Schenker), kiosk/jourbutik med apoteksombud och paketutlämning (DHL och Bussgods), bank, förskola, grundskola från sexårsverksamhet till årskurs nio, restaurang, servicehus, hemtjänst, kyrka, församlingshem, två museer, idrottsanläggningar, bygdegård samt servicestation med bensin och diesel i Borka.

När Posten AB minskar antalet postombud i en stad eller en ort där det finns flera ombud – som i Hudiksvall, Söderhamn och Bollnäs – innebär det bara en längre promenad för kunden. I Enånger innebär det två dagars vandring till och från Iggesund.

Jörgen Bengtson

Det är spännande att åter vara tillbaka som politiskt förtroendevald. Det var 22 år sedan sist. Då lämnade jag uppdraget som ledamot i landstingets utbildningsnämnd i Stockholm, även om jag sedan fortsatte att engagera mig i samhällsfrågor, men då som chefredaktör och fri debattör.

Nu har jag tagit plats i kommunfullmäktige i Hudiksvall, bevistat mitt första sammanträde i social- och fritidsnämnden och tagit över som ordförande för kommunens största bolag, AB Hudiksvallsbostäder.

Ordförandeuppdraget kräver engagemang och tid. Min första vecka som ordförande har bestått av tre fullmatade dagar med sammanträden, möten med personer som kan bolaget, kontakter med Sabo och möten med väljarna på gågatan i Glada Hudik.

I rå vinterkyla serverade vi varmt kaffe och te till folk, som ville prata med den C-M-MP-KD-FP-allians som efter valet styr Hudiksvall. För mig var det premiär i kommunpolitikerrollen, som ordförande för Hudiksvallsbostäder. Tyvärr var C-uppslutningen dålig på gågatan, men kommunalrådet Caroline Schmidt (C) och jag hade många bra samtal med väljare och majoritetspartikollegor.

Ett möte av den här typen är inte bara viktigt för väljarkontakten. Det svetsar också samman de fem partiernas företrädare, som möter varandra, pratar politik och dryftar vardagsfrågor.

Det har varit spännande att följa hur den nya kommunledningen formerat sig och engagerat folk i förvaltning och partier. Caroline Schmidt, Jonas Holm och Göte Bohman har snabbt kommit in i rollerna som kommunalråd. De är samspelta och agerar offensivt, samtidigt som de har en ödmjuk inställning till det förtroende väljarna har gett dem. De har börjat bana väg för en positiv kulturrevolution och nödvändiga förändringar i Hu

Tanken på att smälta samman de nordiska länderna till en förbundsstat (federation) eller ett lösligare statsförbund (konfederation) kanske känns avlägsen. Jag förde fram tanken på statsförbund i boken ”Ge Norden en chans!” från 1993.

Nu föreslår Gunnar Wetterberg en förbundsstat i boken ”Förbundsstaten Norden”.

När jag debatterade frågan med Gunnar Wetterberg inför folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap, avvisade han tanken på Norden som förbundsstat eller statsförbund. Nu omfamnar han den och har till och med fått Nordiska rådet att finansiera utgivningen av boken. Utmärkt!

I dag kom också en opinionsundersökning, som visar att stödet för en nordisk förbundsstat eller ett statsförbund är starkt i Norden.

”Overraskende stor opbakning til Nordisk Forbundsstat”, skriver Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet på sin gemensamma webbplats Norden.org. En opinionsmätning från Oxford Research visar att ”hele 42 procent af befolkningerne i Norden ser positivt eller meget positivt på en sammenlægning af de nordiske lande” till en politisk federation. Undersökningen visar att 56 procent vill öka dagens nordiska samarbete. Hela 78 procent är positiva eller mycket positiva till dagens nordiska samarbete. 40 procent är negativa till en politisk union.

Den här typen av siffror kan EU-anhängarna bara drömma om för sitt unionsprojekt.

Undersökningen visar att Nordentanken står stark, trots att regeringarna gjort sitt bästa för att montera ner det nordiska samarbetet och satsa på ett annat, europeiskt, unionsbygge, som inte har det folkliga stöd och nationsbyggande kitt som vi har i Norden.

Som nordist gläder det mig att så många (56 procent) vill fördjupa samarbetet i Norden, och att det till och med finns en majoritet (42 mot 40 procent), som vill ha en nordisk förbundsstat. Det betyder naturligtvis att ett nordiskt statsförbund – som inte är en union med alla de negativa konnotationer som ”union” är för norrmän och många andra nordbor – skulle få än fler anhängare.

Det är tråkigt att opinionsmätningen inte också hade med alternativet nordiskt statsförbund. Själv fortsätter jag att argumentera för Norden som statsförbund – konfederation – inte förbundsstat. Sedan tror jag att ett sådant förbund av formellt självständiga stater med tiden skulle växa ihop till en förbundsstat, på samma sätt som svenska småriken med tiden blev Sverige.

Jörgen Bengtson

I dag kallade den tillträdande kommunledningen i Hudiksvall till presskonferens. Den centerledda kommunalrådstrion – Caroline Schmidt (C), Jonas Holm (M) och Göte Bohman (MP) – intog presidiepodiet i Rådhussalen och presenterade ett program för fördjupat folkstyre.

De vill införa en ny modell, Hudikmodellen, för att styra Hudiksvall, med fördjupad demokrati, delat ledarskap och brett engagemang.

Fördjupad demokrati innebär öppenhet och delaktighet, vilket jag skrev om den 13 oktober.

Delat ledarskap innebär dels att kommunalråden behåller en fot utanför politiken genom att inte bli heltidspolitiker, dels att de delar på uppdragen så att flera kommunalråd tar ansvar för övergripande och specifika sakområden. Caroline Schmidt blir kommunalråd på 90 procent, Jonas Holm på 60 procent och Göte Bohman på 50 procent.

Brett engagemang innebär att kommunens ledande förtroendevalda har regelbundna överläggningar: gruppledarmöten med kommunalråden och partiernas gruppledare i kommunfullmäktige samt ordförandemöten med kommunalråden och ordföranden i kommunfullmäktige, nämnder och styrelser. Till detta kommer gemensamma gruppmöten inom fempartikoalitionen inför kommunfullmäktige, kommunstyrelse, nämnder och styrelser.

Brett engagemang innebär också att kommunalråden har öppna möten med kommunens invånare en gång per månad i Hudiksvall och Delsbo samt med kommunens företagare en gång per månad i Hudiksvall och Delsbo.

Det är spännande att följa hur den nya kommunledningen formera sig och få delta i arbetet vid sidan av. Caroline, Jonas och Göte håller på att bana väg för en kulturrevolution av det positiva slaget i Hudiksvall. Det behöver Hudik; den nya fempartialliansen har alla förutsättningar att ge Glada Hudik än mera glädje.

Den 1 november sammanträder nya kommunfullmäktige. Då får den nya majoriteten förhoppningsvis ett brett stöd för Hudikmodellen som form. Samma dag presenterar de fem partierna också sin ”regeringsförklaring”, som fyller Hudikmodellen med innehåll. Av vad jag sett hittills, ser det mycket bra ut.

Jörgen Bengtson

Det blir välbehövligt maktskifte i Hudiksvalls kommun efter 16 års vänsterstyre. Hudiksvallsalliansen och Miljöpartiet är överens om att ta över styret av kommunen. De fem samarbetspartierna presenterade ett första dokument i går, ett gemensamt program för demokrati, öppenhet och delaktighet. I programmet slår fempartialliansen fast att man vill stärka Hudiksvall som attraktiv, företagsam och långsiktigt hållbar kommun.

Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet de gröna och Moderaterna visar i sitt demokratiprogram att folkstyret – demokratin – står i fokus. Rubriken på programmet, ”Respekt, lyhördhet, engagemang”, fångar mycket av essensen i demokratin.

Rent konkret talar programmet om att öka öppenheten i alla beslutande organ, som bland annat innebär att modellen med öppna nämnder och styrelser fortsätter. Partierna vill engagera flera och slår fast att ”ingen skall behöva känna rädsla för att yttra sig” i nämnder, styrelser och kommunfullmäktige (kf).

Samarbetspartierna vill ge kommunfullmäktige återkommande allmänpolitiska debatter och direktivdebatter. Fullmäktige ska vidare pröva nya arbetssätt som beredningar, grupparbeten, temamöten och föreläsningar. Dokumentet slår också fast att synresor ska ”vara ett återkommande inslag som ger kf-ledamöterna möjligheter att fördjupa sig och närmare lära känna verksamheter, företag och kommundelar”.

Det blir roligt att arbete i en politisk konstellation som den samarbetspartierna i Hudiksvall nu har formerat, för den tar folkstyret på allvar och inte bara något som vi tillämpar vid valurnorna. Hudiksvallsborna kan se fram mot en fördjupat demokrati.

Jörgen Bengtson

Brevlådan brukar inte vara platsen för en högtidlig stund. Men det var den i dag. Jag sprättade upp brevet från Länsstyrelsen, tog ut ett dokument med rubriken ”Bevis” och läste: ”Ni har utsetts till ledamot av kommunfullmäktige för tiden till och med den 31 oktober 2014”.

Det är folkstyre i praktiken. Efter en tuff valrörelse, går vi lugnt till val. Väljarna avgör med sina röster och resultatet har vi nu svart på vitt.

Jag kommer ihåg när jag fick motsvarande brev första gången och hör högtidligt det då kändes. Det var efter valet 1976, då jag tog plats i Sveriges näst största parlamentariska församling, Stockholms läns landsting. Jag lämnade landstinget 1982 och har sedan dess inte haft något uppdrag som folkvald.

Nu är det dags igen, efter 28 år utanför partipolitikens parlamentariska boningar. Det blir roligt att den här gången bänka sig i Rådhussalen i Folkets hus i Hudiksvall och då förhoppningsvis göra det som en av 26 ledamöter i en fempartikoalition (C, M, FP, KD och MP), som tar över styret i Hälsinglands största kommun och Norrlands näst äldsta stad.

Det är bara en sak som stör mig i dokumentet från Länsstyrelsen: Den har blivit ni med mig. Jag vill fortfarande vara du med både myndigheter och medborgare.

Jörgen Bengtson

Vilka politiker är på väg upp och ner i lokalpolitiken? Bästa sättet att mäta det för förtroendevalda som varit med ett tag, är att jämföra personrösterna. En analys av personrösterna i kommunvalet i Hudiksvall 2010 jämfört med 2006 visar på intressanta genomslag – positiva och negativa – för enskilda kandidater i respektive parti.

I Centerpartiet finns en positiv Bergström-effekt och negativ Bäckström-effekt. Sven Bergström får 56 procent fler personröster. Stefan Bäckström tappar 40 procent av sina väljare.

I Moderaterna finns en positiv Rönström-effekt och en negativ Kjellin-effekt. Håkan Rönström får 63 procent fler personröster. Margareta B Kjellin förlorar 40 procent av sina kryssröster. Samtidigt har Jonas Holm, trots att han tappar röster i årets val, kryssat sig från tredje till första plats.

Socialdemokraterna har framför allt en negativ Thoresen-effekt. Eftersom de flesta andra S-kandidater har fått få personröster, blir förändringarna i procent i bland stora utan att de speglar sig i särskilt många röster.

Inom de mindre partierna kan de procentuella förändringarna ge en skev bild. I Folkpartiet ökar till exempel två kandidater med 266 respektive 216 procent, men i antal röster är uppgången bara 26 respektive 8 röster.

I sammanställningen jämför jag förändringen i andel personröster 2010 med 2006 för respektive parti. I genomgången finns kandidater som fått minst en procent av partiets röster i något av valen, för Socialdemokraterna – som är ett stort parti – ligger ribban på 0,75 procent.

Moderaterna
• Håkan Rönström ökar mest: + 63,4 procent, från 4,5 till 7,4 procent.
• Henrik Fredriksson minskar mest: – 71,2 procent, från 1,6 till 0,4 procent.
• Margareta B Kjellin minskar: – 39,6 procent, från 13,8 till 8,3 procent.
• Tommy Ljung minskar: – 28,5 procent, från 1,6 till 1,2 procent.
• Jonas Holm minskar: – 21,7 procent, från 10,5 till 8,3 procent.

Jonas Holm tappar visserligen röster, men får ändå flest personröster inom M. Margareta B Kjellin minskar inte mest i procent men gör det i röster. Några toppkandidater – Ann-Catrin Evertsson Stolt och Arif Khalifa – kandiderade inte 2006, så här finns inga jämförelsetal.

Centerpartiet
• Matts Persson ökar mest: + 91,5 procent, från 0,7 till 1,4 procent.
• Sven Bergström ökar: + 56,4 procent, från 12,4 till 19,3 procent.
• Annica Norman minskar mest: – 50,1 procent, från 1,2 till 0,6 procent.
• Stefan Bäckström minskar: – 39,8 procent, från 9,1 till 5,5 procent.
• Jan-Erik Jonsson: – 10,3 procent, från 5,6 till 5,1 procent.

Räknat i röster är Sven Bergström den stora personröstsvinnaren och Stefan Bäckström den stora förloraren. Matts Persson ökning i röster är inte lika imponerande, 24 röster. Flera toppkandidater – Caroline Schmidt, Anne Marie Eriksson och Jörgen Bengtson – fanns inte med på valsedeln 2006.

Folkpartiet liberalerna
• Lennart Skoglund ökar mest: + 266,5 procent, från 1,0 till 3,8 procent.
• Daniel Johnsson ökar: + 216,2 procent, från 0,4 till 1,2 procent.
• Lars Sjögren minskar mest: – 56,9 procent, från 1,0 till 0,4 procent.
• Christer Sammens minskar: – 23,0 procent, från 3,6 till 2,8 procent.

Räknat i röster ökar Lennart Skoglund bara från 8 till 34 och Daniel Johnsson från 3 till 11. Flera toppkandidater – personröstsvinnaren Anders Borgström och listettan Ann Berg – kandiderade inte 2006.

Kristdemokraterna
• Kent Sjöberg ökar mest: + 7,4 procent, från 13,3 till 14,3 procent.
• Lillemor Nilzén minskar mest: – 75,1 procent, från 1,7 till 0,4 procent.
• Susanne Bodin minskar: – 52,0 procent, från 1,3 till 0,6 procent.
• Lars Grunnesjö minskar: – 40,7 procent, från 1,6 till 0,9 procent.
• Gunnar Canslätt minskar: – 13,3 procent, från 8,6 till 7,5 procent.

Räknat i röster minskar Lillemor Nilzén från 18 till 4, Susanne Bodin från 14 till 6 och Lars Grunnesjö från 17 till 9. Tre toppkandidater – personvalsvinnaren Margareta Sidenvall, listtvåan Monica Stigås och personvalsfyran Håkan Briland – fanns inte med på valsedeln 2006.

Socialdemokraterna
• Susanne Östh ökar mest: + 87,5 procent, från 0,8 till 1,6 procent.
• Olle Borgström ökar: + 57,8 procent, från 0,5 till 0,8 procent.
• Siw Karlsson ökar: + 29,5 procent, från 1,4 till 1,8 procent.
• Mikael Löthstam ökar: + 20,6 procent, från 0,8 till 0,9 procent.
• Anna-Carin Keisu ökar: + 11,5 procent, från 1,0 till 1,1 procent.
• Majvor Westberg Jönsson ökar: + 2,7 procent, från 1,1 till 1,1 procent.
• Uno Jonsson minskar mest: – 14,4 procent, från 0,8 till 0,7 procent.
• Agneta Brendt minskar: – 11,2 procent, från 2,3 till 2,0 procent.
• Sven-Åke Thoresen minskar: – 9,2 procent, från 7,6 till 6,9 procent.

Enda förändring som i absoluta tal är av någon betydelse är Sven-Åke Thoresens nedgång, även om den inte är så stor. Hela 17 av 18 kandidater som blev valda 2010 stod också med på valsedeln 2006. Enda nykomling i år är Daniel Fors med 0,6 procent av personrösterna.

Vänsterpartiet
• Alf Norberg ökar mest: + 89,4 procent, från 1,4 till 2,7 procent.
• Delshad Saleh ökar: + 80,5 procent, från 1,5 till 2,7 procent.
• Ronney Olsson ökar: + 19,4 procent, från 1,8 till 2,2 procent.
• Daniel Pettersson ökar: + 18,2 procent, från 16,7 till 19,8 procent.
• Marianne Persson minskar mest: – 56,3 procent, från 1,5 till 0,6 procent.
• Ninni Olofsson minskar: – 31,1 procent, från 1,1 till 0,7 procent.
• Lars Berglund minskar: – 15,3 procent, från 1,5 till 1,3 procent.

Enda förändring som är betydande i röster är Daniel Petterssons ökning. Alf Norbergs imponerande procentuella uppgång består av 31 röster och Marianne Perssons nedgång av 17 röster. En av toppkandidaterna – Elisabeth Swedman – fanns inte med 2006.

Miljöpartiet de gröna
• Stina Eriksson ökar som enda kandidat: + 41,4 procent, från 0,8 till 1,2 procent.
• Ulla Persson minskar mest: – 48,8 procent, från 1,1 till 0,6 procent.
• Siv Gustafsson minskar: – 39,0 procent, från 2,6 till 1,6 procent.

Förändringarna är små räknade i röster. Miljöpartiets fyra toppkandidater var nya i årets val, även om listettan och personvalsvinnaren Göte Boman är en nestor i partiet som tidigare suttit i kommunfullmäktige.

Sverigedemokraterna hade inga av årets kandidater på 2006 års valsedel, så här finns inget att jämföra med.

Jörgen Bengtson

Väljarna i Hudiksvall blir snuvade på 14 av 51 ledamöter i Hudiksvalls kommunfullmäktige. Om väljarnas val skulle slå igenom fullt ut skulle följande 14 ledamöter, som nu blir utan säte i kommunfullmäktige, ta plats i Rådhussalen: för M Lena Frankenberg Glantz, Åsa Sundberg och Richard Schleenvoigt; för C Matts Persson och Mats Guldbrand; för FP Anders Borgström; för S Kjell Persson, Per Svedberg, Kent Kanon och Mona Celander; för V Alf Norberg och Lars Berglund; för MP Oskar Lidén och Kåge Wallner. Endast inom KD och SD slog personvalet igenom fullt ut.

I Sverige får inte personvalet fullt genomslag. Det slår bara igenom om ett kandidat får en relativt hög andel personröster, fem procent i kommun- och landstingsvalen, åtta procent i riksdagsvalet. Om vi istället strikt skulle följa väljarnas val skulle vi få ett annat resultat i kommunvalet i Hudiksvall. Då skulle följande bli valda (och i den ordningen):

Moderaterna: Margareta B Kjellin, Jonas Holm, Håkan Rönström, Ann-Catrin Evertsson Stolt, Tommy Ljung, Lena Frankenberg Glantz, Arif Khalifa, Åsa Sundberg och Richard Schleenvoigt. Tre av dessa – Lena Frankenberg Glantz, Åsa Sundberg och Richard Schleenvoigt – får inte ta plats i kommunfullmäktige, eftersom partiets rangordning tog över. Istället blev Birgitta Medin, Bibbi Segerbrand och Karl-Olof Tunelid valda.

Centerpartiet: Sven Bergström, Stefan Bäckström, Jan-Erik Jonsson, Caroline Schmidt, Jörgen Bengtson, Anne Marie Eriksson, Matts Persson, Ann-Cathrin Bryngelsdotter och Mats Guldbrand. Två av dessa – Matts Persson och Mats Guldbrand – kommer inte in i fullmäktige, eftersom partiets rangordning gjorde att Lars-Olof Widell och Annica Norman blev valda.

Folkpartiet liberalerna: Anders Borgström och Ann Berg. Anders Borgström får ingen plats i kommunfullmäktige. In kom istället valsedelns andra namn, Lennart Skoglund.

Kristdemokraterna: Margareta Sidenvall och Kent Sjöberg. Här slog personvalet igenom fullt ut. Enligt valsedeln skulle Kent Sjöberg och Monica Stigås ha blivit valda.

Socialdemokraterna: Sven-Åke Thoresen, Agneta Brendt, Siw Karlsson, Susanne Östh, Anna-Carin Keisu, Majvor Westberg Jönsson, Mikael Löthstam, Olle Borgström, Martin Nyman, Uno Jonsson, Bente Sandström, Göran Thapper, Kjell Persson, Per Svedberg, Daniel Fors, Kent Kanon, Kerstin Rask och Mona Celander. Fyra av dessa – Kjell Persson, Per Svedberg, Kent Kanon och Mona Celander – blir utan plats i fullmäktige, eftersom partiets prioritering gör att Ingvar Persson, Rolf Sundell, Lilian Holmgren och Lena Hallqvist blev valda.

Vänsterpartiet: Daniel Pettersson, Delshad Saleh, Alf Norberg, Ronney Olsson och Lars Berglund. Två av dessa – Alf Norberg och Lars Berglund – blir inte invalda i kommunfullmäktige. Istället blev Marianne Persson och Ninni Olofsson valda.

Miljöpartiet de gröna: Göte Bohman, Oskar Lidén, Kåge Wallner och Elisabeth Gafvelin. Två av dessa – Oskar Lidén och Kåge Wallner – får ingen plats i fullmäktige. Partiets rangordning gör att Lone Klitten och Göran Wiklund istället blev valda.

Sverigedemokraterna: Bo Lindkvist och Birgitta Johansson. Här stämmer väljarnas och partiets prioriteringar.

På valdagen den 19 september 2010 hade varje väljare sex röster, tre partiröster och tre personröster. Många väljare (33,7 procent) använde sig av personrösten i valet av kommunfullmäktige i Hudiksvall, men valet slog inte igenom fullt ut, eftersom valsystemet har en spärr på fem procent.

Det är dags att reformera personvalssystemet, ta bort personvalströskeln på fem procent i kommunvalet och låta väljarnas val gälla fullt ut: Släpp personrösterna fria!

Jörgen Bengtson

Personvalet i Hudiksvalls kommunfullmäktige gjorde avtryck. Personrösterna förändrade visserligen marginellt vilka som blev invalda. Men 14 av 51 ledamöter fick erforderliga fem procent av personrösterna och därmed inte bara partiets utan också ett personligt mandat att ta plats i kommunfullmäktige.

Störst intresse för personvalet i Hudiksvalls kommun finns bland KD-, C- och V-väljarna. Bland KD-väljarna röstade 50,6 procent i personvalet, C-väljarna 45,5 procent, V-väljarna 38,0 procent, SD-väljarna 28,2 procent, S-väljarna 27,0 procent, M-väljarna 25,1 procent, MP-väljarna 24,7 procent och FP-väljarna 23,5 procent.

Vad tyckte väljarna om partiets rangordning på valsedeln?

Ett sätt att svara på den frågan är att studera hur det gick för partiernas förstanamn. Daniel Pettersson (V) fick stöd av 19,8 procent av V-väljarna, Sven Bergström (C) av 19,3 procent, Bo Lindkvist (SD) av 16,8 procent, Kent Sjöberg (KD) av 14,3 procent, Håkan Rönström (M) av 7,4 procent, Sven-Åke Thoresen (S) av 6,9 procent, Göte Boman (MP) av 6,5 procent och Ann Berg (FP) av 4,1 procent.

Daniel Pettersson och Sven Bergström står alltså i en klass för sig inom V respektive C; ingen av de etablerade partiernas förstanamn är i närheten av samma popularitet som dessa har i det egna partiet; ingen annan i V respektive C är heller i närheten av förstanamnens solida stöd i de egna leden. Kent Sjöberg (KD) förlorar sin förstaplats till Margareta Sidenvall. Håkan Rönström (M) blev omsprungen av både Margareta B Kjellin och Jonas Holm. Ann Berg (FP) förlorat knappt förstaplatsen till Anders Borgström, som dock inte når över tröskeln för att bli vald. Förstanamnet på MP-, S- respektive SD-listan håller ställningarna inom respektive parti.

Ett annat sätt att svara på frågan om vad väljarna tycker om partiets rangordning på valsedeln, är att se vilka som fick flest personröster inom sitt parti. Alla som fått minst två procent finns med i redovisningen, där kandidaterna är uppräknade i fallande storleksordning med procenten inom parentes.

Moderaterna: Margareta B Kjellin (8,3), Jonas Holm (8,3) och Håkan Rönström (7,4). På valsedeln var rangordningen en annan: Håkan Rönström, Margareta B Kjellin och Jonas Holm.

Folkpartiet liberalerna: Anders Borgström (4,3), Ann Berg (4,1), Lennart Skoglund (3,8) och Christer Sammens (2,8). På valsedeln var toppnamnen: Ann Berg, Lennart Skoglund, Gunnel Nordin och Anders Borgström med Christer Sammens på sjunde plats.

Kristdemokraterna: Margareta Sidenvall (16,2), Kent Sjöberg (14,3), Gunnar Canslätt (7,5), Håkan Briland (2,8) och Monica Stigås (2,1). På valsedeln var rangordningen en helt annan: Kent Sjöberg, Monica Stigås, Margareta Sidenvall, Gunnar Canslätt och Carina Håkansson med Håkan Briland på sjunde plats.

Centerpartiet: Sven Bergström (19,3), Stefan Bäckström (5,5), Jan-Erik Jonsson (5,1), Caroline Schmidt (4,1) och Jörgen Bengtson (2,2). På valsedeln var ordningen: Sven Bergström, Stefan Bäckström, Caroline Schmidt, Jan-Erik Jonsson, Ann Marie Eriksson och Jörgen Bengtson.

Miljöpartiet de gröna: Göte Boman (6,5), Oskar Lidén (3,6), Kåge Wallner (2,6), Elisabeth Gafvelin (2,1) och Kristina Krantz (2,0). På valsedeln var ordningen en helt annan efter förstanamnet: Göte Boman, Lone Klitten, Göran Wiklund, Elisabeth Gafvelin och Kåge Wallner med Oskar Lidén på sjunde och Kristina Krantz på tionde plats.

Socialdemokraterna: Sven-Åke Thoresen (6,9) och Agneta Brendt (2,0). På valsedeln var ordningen den omvända: Agneta Brendt och Sven-Åke Thoresen.

Vänsterpartiet: Daniel Pettersson (19,8), Delshad Saleh (2,7), Alf Norberg (2,7) och Ronney Olsson (2,2). På valsedeln var rangordningen en annan: Daniel Pettersson, Marianne Persson, Delshad Saleh, Ninni Olofsson och Ronney Olofsson med Alf Norberg på sjunde plats.

Sverigedemokraterna: Bo Lindkvist (16,8), Birgitta Johansson (7,6) och Conny Jonsson-Nordin (3,5). På valsedeln var ordningen nästan den samma: Bo Lindkvist, Birgitta Johansson, Rose Nöjd och Conny Jonsson-Nordin.

Med dagens personvalsregler blir en kandidat vald, som får minst fem procent och minst 50 röster, förutsatt att partiet har tagit ett mandat i aktuell valkrets. Detta leder till följande förändringar för partierna:

Moderaterna, Centerpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna får in sina främsta kandidater, både enligt valsedelns och väljarnas prioritering.

Folkpartiets Ann Berg och Lennart Skoglund tar plats i fullmäktige, medan röstvinnaren Anders Borgström inte ens för plats som ersättare.

Kristdemokraternas Margareta Sidenvall och Kent Sjöberg blir fullmäktigeledamöter, medan listtvåan Monica Stigås inte ens får ersättarplats.

Miljöpartiets fyra översta namn på valsedeln blir valda, Göte Boman, Lone Klitten, Göran Wiklund och Elisabeth Gafvelin. ”Kryssvinnarna” Oskar Lidén hamnar helt utanför och Kåge Wallner får plats som ersättare.

Vänsterpartiets fem översta namn på valsedeln blir valda, Daniel Pettersson, Marianne Persson, Delshad Saleh, Ninni Olofsson och Ronney Olofsson, medan väljarnas tredje mest kryssade vänsterpartist, Alf Norberg, får nöja sig med en plats som ersättare.

Jörgen Bengtson

Personvalet till riksdagen i Gävleborg blev ett fiasko. Personrösterna förändrar inte vilka som blir valda från Gävleborg. Endast en kandidat fick erforderliga personröster och därmed inte bara partiets utan också ett personligt mandat att ta plats i Sveriges riksdag.

Det stod klart, när alla röster i riksdagsvalet i Gävleborgs var räknade vid 22-tiden på onsdagen.

För att bli personvald, måste en kandidat få minst åtta procent av partiets röster och partiet måste naturligtvis få ett mandat som kandidaten kan ta i anspråk.

Endast moderaten Tomas Tobé, Gävle, som fick 9,9 procent av M-rösterna kan sätta sig på Gävleborgsbänken med ett personligt mandat från väljarna.

Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson, Sölvesborg, fick med sina 21,8 procent också ett personligt mandat. Men han blev invald i de flesta valkretsar – SD hade samma valsedel i hela riket. Eftersom han fick större andel röster i flera andra valkretsar, tar han inte plats på Gävleborgsbänken.

Riksdagspartiernas toppnamn i Gävleborg fick följande stöd av väljarna: Anders W Jonsson (C) 7,8 procent, Lennart Sjögren (KD) 7,6 procent, Ulla Andersson (V) 7,6 procent, Bodil Ceballos (MP) 5,8 procent, Hans Backman (FP) 4,7 procent och Raimo Pärssinen (S) 4,0 procent.

Värt att notera är att Socialdemokraternas toppkandidat var inte ens i närheten av åtta procent, men så hör S också till de partier som är minst intresserade av personval.

Hur vanligt var det att respektive partis väljare i Gävleborg använde sin ”andra röst” i riksdagsvalet genom att sätta ett kryss framför en kandidat?

Störst intresse för personval finns bland SD-, C-, KD- och V-väljare i Gävleborg.

Bland SD-väljarna röstade 30,4 procent i personvalet, C-väljarna 26,8 procent, KD-väljarna 26,6 procent, V-väljarna 24,5 procent, M-väljarna 20,5, S-väljarna 20,0 procent, FP-väljarna 19,1 procent och MP-väljarna 17,4 procent.

Personvalet är i riksdagsvalet inte heller någon succé i riket i stort, även om det finns åtskilliga kandidater som fått ett personligt mandat av väljarna och några som erövrat mandat från partiets toppkandidat/er.

Det finns flera orsaker till att personvalet floppar i riksdagsvalet:

• Motstånd hos partierna. Socialdemokraterna är motståndare till personval. Vänsterpartiet är i så hög grad motståndare att partiets toppkandidat från Hälsingland, Yvonne Oscarsson, uppmanade väljarna att inte rösta på henne. S och V vill, i enlighet med partiernas kollektivistiska syn, att partiets prioritering ska gälla.

• Okunskap hos väljarna. Personvalet är nytt, 15 år gammalt. Tidigare hade vi ett negativt val, möjligheten att stryka ett eller flera namn på listan. Detta negativa personval påverkade inte valutgången och blev därför ointressant. Väljarnas okunskap om systemet och framför allt om de olika kandidaternas profil spelar här in.

• För hög tröskel. I riksdagsvalet krävs åtta procent av ett partis väljare, för att väljarnas val ska slå igenom. Valspärren är hög.

I landstingsvalet och än mer kommunvalet spelar personvalet en större roll. Här är tröskeln lägre (fem procent) och enskilda kandidater mer kända hos väljarna.

Det är hög tid att reformera personvalssystemet. Bäst vore att ta bort tröskeln helt och hållet och därmed låta väljarnas val gälla fullt ut: Släpp personrösterna fria!

En logiskt följd av detta vore att sätta upp kandidaterna i alfabetisk ordning på valsedeln och inte efter hur partiet prioriterar kandidaterna. Detta lär dock inte partierna vara mogna för än. Vi får vara glada om de överhuvud taget vill ge väljarna mer makt.

Jörgen Bengtson

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Hudiksvall hoppas på Miljöpartiets stöd, för då kan de regera vidare i Hudiksvall.

Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet räknar med att Miljöpartiet ska fortsätta samarbeta i den fempartiallians, som lagt fram den ena gemensamma budgeten efter den andra, och skulle få 26 av 51 mandat.

Valets vågmästare, Göte Boman från Miljöpartiet, säger till Hudiksvalls Tidning (20/9):

– Vi har inte gett några löften åt vare sig höger eller vänster. Vi kommer att förhandla med alla partier.

Först att ta kontakt med Göte Boman på tisdagsmorgonen var Centerpartiets ledande politiker, Sven Bergström. På tisdagskvällen har Miljöpartiets styrelse sitt första möte efter valet, dagen efter sammanträder Centerpartiets kretsstyrelse.

Det lär inte hända så mycket det här veckan, för alla partier avvaktar tre ting: onsdagens sammanräkning av sena förhandsröster och utlandsröster, torsdagens redovisning av personvalsröster som kan förändra styrkeförhållandena inom respektive parti och partiernas interna möten direkt efter valet. Mandatfördelningen i Hudiksvalls kommunval lär stå sig, enligt avstämning jag gjort med experter på området.

I flera hälsingekommuner stundar svåra förhandlingar för att forma en ”kommunregering”, delvis som en följd av Centerpartiets tillbakagång och nya partiers framgång.

Det är egentligen bara i Ovanåker, som det hela bör bli en lätt affär. Här tappade visserligen Centerpartiet rejält, men Alliansen håller ihop, har egen majoritet i kommunfullmäktige, 21 av 41 mandat, och ett kommunalråd, Hans Jonsson (C), som nog får styra vidare.

I Nordanstig har Alliansen problem, dels för att den förlorade sin majoritet i kommunfullmäktige, dels för att Folkpartiet har varit på kollisionskurs med den styrande C-M-KD-majoriteten under hela mandatperioden. Hur det går här är inte givet. Stig Eng (C) håller alla dörrar öppna, utom mot Sverigedemokraterna. Här kan det bli fortsatt C-M-KD-styre i minoritet med 14 av 31 mandat eller ett blocköverskridande kommunstyre, sannolikt med S och C i huvudrollerna.

Söderhamn kanske får en fortsättning på sitt gamla S-C-styre, men det är långtifrån säkert. Efter Centerpartiets tydliga tillbakagång, där en möjlig ”Magnus Svensson-effekt” uteblev, kanske partiet inte är så intresserat av detta i fortsättningen. Socialdemokraterna gick fram i valet, vilket rubbat balansen mellan S och C. Rent tekniskt har S-V-MP minsta möjliga majoritet, 25 av 49 mandat, men de är inte såta vänner.

I Bollnäs ändrade Olle Nilsson Strängs nybildade Bollnäspartiet spelplanen. Efter Centerpartiets totala genomklappning i kommunvalet, där väljarna straffade Centern för två års S-C-styre, lär det inte vara helt lätt att få med sig Centern i ett nytt styre. Den splittrade bilden gör att det inte finns någon naturlig politisk majoritet i kommunen.

I Ljusdal är situationen lik den i Bollnäs. Här backar också Centerpartiet, sannolikt som en följd av S-C-samarbetet, som inte har någon tradition i kommunen. Ljusdal har också ett stort lokalt parti, Socialradikala demokraterna, som är en utbrytning ur S åt vänster. Rent tekniskt sett finns här en formell rödgrön majoritet, 21 av 41 mandat, men den är knappast reell.

Mot den här bakgrunden ser det ut att bli en lätt affär i Hudiksvall. Antingen förhandlar MP fram en uppgörelse med de fyra allianspartierna, som ger MP en stark position, eller så agerar partiet livboj åt ett trött S-V-styre. Mitt tips är att MP fortsätter sitt gamla samarbete med C-M-KD-FP-kvartetten, men gör det från en ny styrkeposition med fyra istället för två mandat.

Jörgen Bengtson

I förra kommunvalet fick Hudiksvalls fempartiallians – Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet – flest röster. Men Socialdemokraterna och Vänsterpartiet snuvade dem på segern med valsystemets hjälp. S-V fick 26 mandat och fempartialliansen 25 mandat.

I natt tog C-M-KD-FP-MP-alliansen revansch och säkrade 26 mandat mot 23 för S-V. Sverigedemokraterna tog två mandat men fick ingen vågmästarroll.

Kommunvalet 2010 ger alltså Hudiksvall ett efterlängtad maktskifte efter 16 års vänsterstyre, förutsatt att partierna kommer överens. Det borde inte var något problem, eftersom de fem partierna har samverkat i snart 20 år och de fyra allianspartierna har arbetat mycket intimt i två år.

Kommunvalet i Hudiksvall avvek på en viktig punkt från kommunvalen i resten av Hälsingland: Centern höll i stort ställningarna, även om partiet tappade ett mandat och 2,3 procentenheter. Centern fick 16,8 procent och förlorade långt färre röster här än i någon annan hälsingekommun. I tre valdistrikt (Björkberg, Kyrkbacken och Östertull) fick Centern ökat väljarstöd, i tre var stödet i stort sett oförändrat (Fridhem-Åvik, Håsta och Västertull), i resterande femton tappade Centern mer eller mindre mycket.

C och M får nio mandat vardera i det nya kommunfullmäktige och de tre mindre partierna (MP, KD och FP) åtta mandat tillsammans.

I Hudiksvall hade Centern draghjälp av Sven Bergström och flera nya kandidater som Caroline Schmidt och jag själv, som kompenserade centeroppositionsrådet Stefan Bäckströms frånvaro i valrörelsen.

Centerpartiet gjorde ett riktigt dåliga val i alla hälsingekommuner utom Hudiksvall.

I Bollnäs hjälpte Bollnäspartiet till att mer än halvera Centerpartiet till 10,4 procent (-16). Här fick sannolikt Centern ta stryk för S-C-styret i kommunen.

I Ljusdal backade Centerpartiet till 12,8 procent (-5,6). Här straffade troligen också väljarna partiet för samarbetet med Socialdemokraterna. Liksom i Bollnäs var det ett samarbete som växte fram under mandatperioden, där Centern tog ansvar när det sittande kommunstyret havererade.

I Nordanstig, som är ett stabilt centerfäste med ett duktigt kommunalråd i Stig Eng, minskade Centerpartiet till 21,3 procent (-12). I Nordanstig gick det populistiska Folkpartiet starkt fram.

I Ovanåker, en kommun där Centerpartiet regerat alla år i modern tid och varit största parti, föll Centerpartiet till 27,4 procent (-8,7). Här ökade Socialdemokraterna och blev överlägset störst.

I Söderhamn backade Centern också, säkert delvis som en följd av S-C-samarbetet, till 14 procent (-6,4). Centerns populära och medialt skickliga kommunalrådskandidat Magnus Svensson bidrog sannolikt till att dämpa fallet. Här blev Sverigedemokraternas stora valframgång (11,6 procent) ett desto dystrare utfall i valet.

I kommunvalet i Gävleborg fick Centerpartiet 10,1 procent, en kraftig nedgång från 2006.

Landstingsvalet i Gävleborg blev en genomklappning för Centerpartiet, som fick 7,8 procent (-5,1). Det lönar sig tyvärr inte att ta ansvar, vilket Centern gjort de senaste två åren tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet sedan förra valets bräckliga koalition brakade samman.

Centerpartiet gjorde också ett dåligt riksdagsval i Gävleborg. Partiet behöll visserligen med ett nödrop sitt enda mandat, men tappade en tredjedel av väljarna och landade på 7,4 procent (-3,8).

Jörgen Bengtson

Alliansen regerar vidare, men nu med en osäker parlamentarisk situation, som en följd av Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Detta leder förhoppningsvis till en uppgörelse med Miljöpartiet, som skulle desarmera SD.

Alliansens tre småpartier tappade väljarstöd och Moderaterna gick kraftigt framåt. Om Alliansen ska bestå och kunna möta väljarna med framgång om fyra år måste Moderaterna ge större utrymme åt Centerpartiets företagar- och miljöpolitik och låta Folkpartiet och Kristdemokraterna få igenom mer av sina hjärtefrågor.

Sverigedemokraternas entré är sorglig. Med SD i riksdagen har Sverige fått det främlingsfientliga och populistiska parti som vi – till skillnad från nästan alla andra europeiska länder – tidigare varit förskonat från. Det är ett underbetyg åt integrations-, flykting- och invandringspolitiken, där Sverige både måste gå i klinch med både SD:s människoskyn och en reformering av integrations-, flykting- och invandringspolitiken.

Socialdemokraternas genomklappning gör att vi äntligen fått en S-parti på normal, europeisk nivå.

Två siffror vid sidan av partiernas procent- och mandattal ger gott betyg åt det politiska systemet: Andelen blanka röster i riksdagsvalet minskade med en tredjedel till 1,1 procent (-0,6 procentenheter) samtidigt som valdeltagande ökade till 82,1 procent (+1,7).

En snabb analys av valresultatet ger följande bild:

Centerpartiet gjorde som vanligt ett bättre kommun- än riksdagsval. I riksdagsvalet fick Centern 6,6 procent, sämre än i förra valet (-1,3 procentenheter) men bättre än i opinionsmätningarna för några veckor sedan. I kommunvalet fick C 7,6 procent.

Moderaterna gjorde sitt bästa riksdagsval någonsin med 30 procent (+3,9) och trotsade därmed den vikande trenden i opinionsmätningarna. Partiet matchade inte uppgången i kommunvalet, där M 26,2 procent.

Folkpartiet tappade något i riksdagsvalet och fick 7,1 procent (-0,4), vilket också var sämre än i opinionsmätningarna. Partiet höll ställningarna bättre i kommunvalet, där FP fick 7,9 procent.

Kristdemokraterna backade i riksdagsvalet till 5,6 procent (-1,0) och i kommunvalet till 4,4 procent.

Socialdemokraterna gjorde ett katastrofval som ingen trodde var möjligt för ett år sedan. För andra valet i rad gjorde S sitt sämsta val sedan Sverige fick allmän och lika rösträtt men behöll med ett nödrop sin ställning som största parti med 30,9 procent (-4,4). I kommunvalet gjorde S bättre ifrån sig med 32,5 procent.

Vänsterpartiet höll i stort ställningarna i riksdagsvalet och opinionsmätningarna med 5,6 procent (-0,3). V fick, på en promille när, samma stöd i kommunvalet med 5,5 procent.

Miljöpartiet gjorde sitt bästa riksdagsval någonsin med 7,2 procent (+2,0) men nådde inte upp till de högre nivåerna i opinionsmätningarna före valet. I kommunvalet gjorde MP sämre ifrån sig med 6,9 procent.

Sverigedemokraterna gjorde ett mycket bra val med 5,7 procent (+2,8), vilket var i nivå med opinionsmätningarna. Partiet fick inte samma stöd i kommunvalet, där SD fick 4,9 procent.

Övriga partier gjorde som vanligt bättre ifrån sig i kommun- än riksdagsvalet, dock talar vi här om helt olika partier. I riksdagsvalet klappade både Feministiskt initiativ och Piratpartiet igenom, med tillsammans cirka 1,4 procent (-1,3).

I kommunvalet fick olika lokala partier 4 procent. Här finns flera nya uppstickare, till exempel Bollnäspartiet med 12,8 procent i Bollnäs och Västjämtlands väl i Åre med 13,4 procent: i båda kommunerna var Centerpartiet den stora förloraren. Etablerade kommunpartier höll ställningarna i vissa kommuner, som Socialradikala demokraterna i Ljusdal, men tappade stort i andra kommuner som i jämtländska Berg (Bergspartiet), Strömsund (Rättvis demokrati) och Ragunda (Allians för Ragunda).

Jörgen Bengtson

På lördagskvällen satte jag punkt för min personvalskampanj. Då delade Agneta och jag ut cirka 300 personvalsfoldrar plus valmaterial för Centerpartiet och Alliansen på Kristineberg. Under dagen hade vi hjälpt till att arrangera Alliansens stora grillfest på gågatan i Hudiksvall, då vi började fylla Glada Hudik mer mera glädje.

Valrörelsen i allmänhet och personvalskampanjen i synnerhet har varit mer intensiv och omfattande är jag föreställde mig, när jag i vintras tackade ja till att kandidera för Centerpartiet i kommunvalet i Hudiksvall.

Jag har bedrivit personvalskampanj tidigare, så jag borde veta bättre. I Sveriges första EU-parlamentsval 1995 var jag ”gräsrotskandidaten” – kandidat som inte hade centralt kampanjstöd – som samlade flest personröster; valet var något av en förlängning av folkomröstningskampanjen året innan, så jag var framför allt en kandidat för EU-motståndet inom och utom Centerpartiet. Samma sak gällde i EU-parlamentsvalet 2004, då jag organiserade den tvärpolitiska listan EU-motståndarna, med företrädare från alla partier utom Moderaterna, och där fick flest personröster.

När jag bestämde mig för att kandidera i kommunvalet i Hudiksvall, gjorde jag det utan en plan för personvalskampanj, eftersom det denna gång är ett typiskt lokalt val med en stark partiorganisation i botten. Men den gamla tävlingsinstinkten – som jag tror att alla politiker med ambitioner har – tog över efter sommarens intensiva arbete med att starta Rum och frukost (Bed and breakfast) på Kungsgården Långvind.

Jag hade tänkt förlita mig på insändare – den första fick HT den 10 augusti och den är fortfarande opublicerad – och lite aktiviteter kring valstugan. Men i slutet av augusti bestämde jag mig för att dra igång kampanjen ”Kryssa Jörgen Bengtson i kommunvalet”. Den 30 augusti blev min webb/blogg publik, den 1 september kom min valfolder från tryckeriet. Personvalskampanjen blev intensiv och kort, knappt tre veckor.

Hur det går för Centerpartiet i kommunvalet i Hudiksvall vet vi sent i kväll. Hur det går i personvalet vet vi på onsdag, när valnämnden har räknat personrösterna.

Ett vet vi dock: personvalet engagerar fler i valrörelsen, får fler att välja ett parti med profilerade kandidater och bidrar till att fördjupa demokratin.

Nu är det dags att summera min korta men intensiva valrörelse. Den har bestått av:

• Personvalsfolder i närmare 4 000 exemplar, som jag gjorde original till i Indesign, lät trycka upp och sedan delade ut till hushållen i Enångers socken, tre områden i Hudiksvalls stad och på valmöten i Hudiksvall, Enånger och Iggesund. Här fick jag god hjälp av två ”kampanjledare”, Birgitta Persson i Enånger och Gun Åhlström i Hudiksvall.

• Valmöten med utdelning av personvalsfolder och annat valmaterial i Enånger och Iggesund, på Hälsinge marknad och sju dagar på gågatan i Hudiksvall. Eftersom det går att kryssa mig i både kommunvalet i Hudiksvall och landstingsvalet, delade jag även ut personvalsfoldern på Centerns valupptakt i Gävle den 1 september.

• Annonser i Hudiksvalls Tidning med samma budskap som i foldern: ”Kryssa Jörgen Bengtson, en centerpartist för ökat företagande, bättre miljö och landsbygdsutveckling”. Min lilla kampanjbudget räckte till fem små annonser.

• Webb/blogg under egen domänadress, jörgensval.se och jorgensval.se, som pekar till adressen jorgen.centerpartiet.net. Här har jag skrivit 26 kommentarer, nästan alla i lokala frågor, men också publicerat mitt program ”Politik för förbättringar” – med mina tankar om företagande och näringsliv, miljö, klimat och energi samt landsbygd och turism – och berättat om min bakgrund och politiska drivkraft. På webben har jag även lagt ut Centerpartiets program för Hudiksvall och Gävleborg samt Hudiksvallsalliansens program.

• Facebook där jag skrivit kort om valkampanjen, länkat till min webb och välkomnat nya vänner.

• Brev till ledarsidan i Hudiksvalls Tidning och övriga hälsingetidningar. Här har båda mina alster kommit in, en om regionfrågan i de fyra tidningarna och en om landsbygdsutveckling i HT. Ledarredaktionen hade inte skygglappar som allmänredaktionen.

• Insändare i Hudiksvalls Tidning och övriga hälsingetidningar. Nästan inga har kommit in, trots att alla haft lokalt innehåll och lokal avsändare, varit korta och välformulerade; av tolv insändare har HT behagat publicera två; utöver det har en replik på Sven-Åke Thoresen och en insändare från Sven Bergström, som jag också skrev under, kommit in.

• Presskonferenser eller utspel har gett dåligt eller inget genomslag i medier. När Centerpartiet presenterade ett ambitiöst matmanifest – som Sven Bergström, Anne Marie Eriksson, Olle Jonsson och jag presenterade – skrev HT en notis och citerade vad Socialdemokraterna tyckte om förslaget. När jag gjorde ett utspel om problemet med näringslivsklimatet i Hudiksvall, blev det inte ens en notis. När vi Centerpartiet som första parti i Hudiksvall öppnade valstugan och därmed startade valrörelsen på det där synliga sättet som berör medborgarna, var det inte ens värt en bild med bildtext i HT.

HT:s ovilja och ointresse att publicera mina insändare, berätta om lokala personvalskampanjer och skildra enskilda kandidaters utspel, är ett demokratiskt problem. För min del innebar det att jag inte gjorde de utspel jag hade planerat kring Agö fyr, skärgårdsturism, biogasproduktion, företagsamhet och annat som i andra delar av Sverige hade varit av intresse för lokaltidningen.

Radio Gävleborg gjorde däremot en intervju. Sveriges Television Gävle-Dala ville också fånga in personvalskampanjen, men jag var tyvärr för sent ute.

Valkampanjen är nu över.

Möten med långt över tusen väljare – ofta bara en kort ögonkontakt och ett ”var så god” när jag lämnar över valmaterialet, ibland djupa politiska samtal – har gett mig mycket. Förhoppningsvis har det gett väljarna en närkontakt med politiken.

Möten med andra i Centerpartiet har fördjupat partigemenskapen. Jag har mött människor jag kände sedan tidigare och också lärt känna många nya medlemmar.

Möten med de andra allianspartierna i Hudiksvall har varit mycket givande. Det har svetsat samman oss som personer i Hudiksvallsalliansen, stärkt Hudiksvallsalliansen politiskt och förberett oss än mer att ta över styret av Hudiksvalls kommun.

Jörgen Bengtson

Valdagen är för mig en högtidsdag, då vi manifesterar vårt folkstyre med allmän och lika rösträtt. Valdagen koncentrerar allt en demokrati står för: fri åsiktsbildning, fria medier, öppen debatt, alla människors lika värde och naturligtvis ett fritt val. På valdagen väger varje röst lika tungt. Därför är det så viktigt att använda sin rösträtt.

Varje väljare har sex röster i dagens val. Sex röster? frågar kanske någon. Jo, valet är både ett partival och ett personval i kommun-, landstings- respektive riksdagsvalet.

För många – framför allt vänsterväljare – betyder partivalet allt. För en växande grupp medborgare betyder personvalet mycket, för vissa mer än partivalet. Det är inte så konstigt, eftersom det har betydelse vem eller vilka som representerar ett parti. Detta är särskilt tydligt i lokala val, där en partiföreträdare med stort förtroende hos väljarna får fler röster än en slätstruken eller impopulär kandidat. Därför är det så viktigt att också sätta ett kryss för den kandidat man helst vill ska bli vald och därmed fullt ut använda sin rösträtt.

Merparten av jordens invånare lever inte i en fungerande demokrati. Vi gör det, även om vår demokrati har sina fläckar, som att valsystemet inte tillhandahåller valsedlar med kandidatnamn till alla medborgare.

Vårt privilegierade liv – som medborgare i ett demokratiskt samhälle – förpliktar på valdagen: Gå och rösta!

Jörgen Bengtson

Centerpartiet spurtade i dag – tillsammans med de andra allianspartierna – på gågatan i Hudiksvall. Samtidigt spurtar Centern i opinionsmätningarna på ett remarkabelt sätt.

Centerpartiet har en starkt uppåtgående trend i alla stora opinionsmätningar: United Minds, Synovate, Sifo, Novus och Demoskop. Centerpartiet ökar i de senaste mätningarna före valet till 6,6 procent hos Sifo (publicerad i Svenska Dagbladet), 6,9 procent hos Synovate (Dagens Nyheter), 7,2 procent hos Novus (TV 4) och 8,9 procent hos United Minds (Aftonbladet). Skop tar jag inte med, eftersom deras intervjuer är så gamla.

United Minds har redovisat dagliga opinionsmätningar under de senaste tio dagarna. Senaste mätningen kom i går. I dessa mätningar kan man utläsa följande tydliga trender:
• Ökar: Centerpartiet och Sverigedemokraterna
• Minskar: Moderaterna och övriga partier
• Ligger still: Folkpartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

Om trenderna står sig i både riksdags- och kommunvalen, kommer alliansregeringen att få fortsatt förtroende och Hudiksvall att få en lokal alliansregering. I Hudiksvall betyder det mycket om Thoresen & co skulle få respass av väljarna. Här är ett maktskifte efterlängtat av många.

Med ett maktskifte i Hudiksvall skulle de fyra allianspartierna – förhoppningsvis tillsammans med Miljöpartiet – starta den nödvändiga förnyelsen av Hudiksvalls kommun, med satsning på företag och entreprenörskap, ökad valfrihet inom hemtjänst och äldreomsorg, lokalt lagad mat inom skola och äldreomsorg, miljöprofil som gör Hudiksvall till en av Sveriges främsta ekokommuner, utveckling av landsbygd och besöksnäring, mer pengar till kultur och föreningsägda lokaler.

I dag började också allianspartierna fylla Glada Hudik med mera glädje, som kommer med ett maktskifte i kommunen. På gågatan i Hudiksvall serverade vi 1 300 portioner med grillmat och Godtemplardricka i härligt brittsommarväder. Det var musik, glädje och stor folkfest, där människor fick både mat och politik.

I landstingsvalet står mycket på spel. Valet har två dimensioner: en partipolitisk och en geografisk. För den som värnar om Hudiksvalls sjukhus som akutsjukhus gäller det att rösta på ett parti som är starkt i Hälsingland och förmår hävda landskapets intressen mot Gävle. Här står Centerpartiet i en klass för sig: partiet har två tredjedelar av sin väljarbas i Hälsingland.

Sjukvårdspartiet är förvisso starkt i Hälsingland men har inte en realistisk syn på sjukhusstrukturen i landskapet och länet. Moderaterna må som parti värna Hudiksvalls sjukhus, men hur trovärdigt är det när huvuddelen av M-väljarna finns i Gävle och agerar därefter i kulisserna? Socialdemokraterna har under årens lopp visat att de inte kan hantera landstinget och sjukhusfrågan, så där finns det största hotet mot Hudiksvalls sjukhus.

På söndag kväll vet vi vilket val väljarna har gjort i kommun, landsting och riksdag.

Jörgen Bengtson

Landsbygdens utveckling har inte varit en fråga i valrörelsen, varken nationellt eller lokalt. De fyra hälsingetidningarna – Hudiksvalls Tidning, Ljusnan, Söderhamns-Kuriren och Ljusdals-Posten – har tillsammans belyst en rad sakområden och detaljfrågor på ledarsidan, men inte landsbygden. Tidningarna har på redaktionell plats också betat av rader av sakområden, men inte landsbygden.

Det är typiskt att det är så, men alarmerande i en kommun som Hudiksvall och ett landskap som Hälsingland, där merparten bor på landsbygden eller i mindre orter.

Två miljoner svenskar bor på landsbygden, i småorter och mindre tätorter. I Hudiksvalls kommun bor 60 procent av invånarna utanför Hudiksvalls tätort. I Hälsingland som helhet bor än fler, 61 procent, utanför de sex kommunhuvudorterna.

I valdebatten hamnar vi som bor utanför huvudorterna lätt vid sidan av.

Alliansregeringen har, med Centerpartiet som drivande kraft, gjort en hel del för landsbygdens utveckling. Regeringen kan redovisa över 150 åtgärder för att utveckla landsbygden som företags- och boendemiljö. Det har blivit lättare att bygga i attraktiva områden, vägar och annan infrastruktur har blivit bättre, vindkraftsutbyggnaden har tagit fart, jordbrukets konkurrenskraft har ökat.

Mycket återstår dock, både på riks- och lokalplanet. Den 19 september bestämmer väljarna inriktningen.

I rikspolitiken kan en fortsatt alliansregering, med starkt centerinflytande, sänka arbetsgivaravgifterna för att få fart på småföretagandet, utveckla vindkraft och biogas för att ställa om energisystemet, stoppa S-V-MP-planerna på kilometerskatt och höjd dieselskatt, behålla ett flexibelt strandskydd som stimulerar landsbygdsutvecklingen, bygga ut bredbandsnäten och utveckla de gröna näringarna och matproduktionen.

I Hudiksvall kan en ny – av Centerpartiet ledd – majoritet sätta fart på landsbygdsutvecklingen.

I Hudiksvall handlar det om att värna och utveckla grundläggande service inom skola, vård, barn- och äldreomsorg i alla delar av kommunen och om
• attraktivt boende vid hav, sjöar och vattendrag
• fiberoptiskt bredband till återstående orter och bygder
• boende och båttrafik för turister i skärgården
• satsning på turism med fokus på våra fina kultur- och industrimiljöer – som Iggesunds järnverk, Långvinds bruk, Moviken, Dellenbanan, medeltidskyrkorna och hälsingegårdarna – och fantastiska natur
• Lagen om valfrihetssystem (LOV) som ger jobb i hela kommunen
• generöst stöd till samlingslokaler
• stöd till föreningsdrivna idrottshallar och fritidsgårdar
• industri- och kontorshotell utanför Hudiksvalls stad
• stöd till enskilda vägar
• lokalt självstyre i Svågadalen och andra kommundelar som vill ha ”svågadalsnämnd”
• utbyggnad av vindkraft och biogasproduktion.

Centerpartiets starka profil som landsbygds-, företags- och miljöparti hänger ihop.

På landsbygden och i små orter dominerar småföretag. Här finns goda möjligheter att utveckla företag inom gröna näringar, energiproduktion och besöksnäring. En stark landsbygd är också till gagn för staden, som får ett stort omland och upptagningsområde för bland annat handel, utbildning, specialiserad offentlig service och större arbetsplatser.

”Stad och land, hand i hand”, stämmer om Centern får bestämma.

Jörgen Bengtson

– Centern fortsätter att plocka väljare från Moderaterna, säger opinionsundersökningsföretaget United Minds om den väljarbarometer företaget presenterade på torsdagen. United Minds kommer sedan den 7 september med dagliga mätningar.

Den senaste mätningen gjordes den 13–15 september, omfattar 1 429 personer och svarar på frågan ”Hur skulle du rösta om det vore val till riksdagen idag?”.

Här är procenttalen i väljarbarometern, med resultaten i de tre föregående mätningarna – den 12–14, 11–13 och 9–12 september – inom parentes:
Moderaterna: 27,0 (28,1, 29,5, 29,4)
Folkpartiet: 7,9 (8,4, 9,0, 8,4)
Centerpartiet: 8,6 (7,5, 5,3, 5,5)
Kristdemokraterna: 6,3 (5,8, 6,1, 5,6)
Socialdemokraterna: 27,9 (26,7, 26,6, 26,5)
Vänsterpartiet: 6,0 (6,8, 6,3, 6,8)
Miljöpartiet: 8,4 (8,4, 9,2, 8,7)
Sverigedemokraterna: 6,3 (6,4, 5,4, 6,6)
Övriga: 1,7 (1,9, 2,6, 2,4)

De fyra allianspartierna får 49,8 procent (49,8, 49,9, 48,9) och de rödgröna 42,3 procent (41,9, 42,1, 42,0). Alliansens övertag är stabilt. Alliansen ser ut att få egen majoritet i riksdagen, vilket gör att Sverigedemokraterna blir utan inflytande.

Vi kan nu överblicka opinionsförändringarna under en vecka och se vilka partier som ökar, minskar och ligger still:
• Ökar: Centerpartiet
• Minskar: Moderaterna och övriga partier
• Ligger still: Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna

Vi kan också överblicka förändringarna under två veckor:
• Ökar: Centerpartiet, Folkpartiet och Sverigedemokraterna
• Minskar: Moderaterna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och övriga partier
• Ligger still: Miljöpartiet och Kristdemokraterna

Hur ser det ut om man jämför trenden med förra valresultatet?
• Moderaterna är på väg nedåt mot valresultatet 2006: 26,2 procent
• Folkpartiet ligger i nivå med valresultatet 2006: 7,5 procent
• Centerpartiet är på väg uppåt mot valresultatet 2006: 7,9 procent
• Kristdemokraterna ligger i nivå med valresultatet 2006: 6,6 procent
• Socialdemokraterna är på väg nedåt till långt under valresultatet 2006: 35 procent
• Vänsterpartiet ligger i nivå med valresultatet 2006: 5,9 procent
• Miljöpartiet är på väg uppåt till långt över valresultatet 2006: 5,2 procent
• Sverigedemokraterna är på väg uppåt till långt över valresultatet 2006: 2,9 procent
• Övriga partier är på väg nedåt till under valresultatet 2006: 2,8 procent

Om trenderna står sig är faktiskt Centerpartiet den stora överraskningen. Vem trodde för några veckor sedan att Centern skulle nå sitt gamla valresultat eller till och med överträffa det?

En annan överraskning är Socialdemokraternas sannolika genomklappning. Vem trodde för några veckor sedan att Socialdemokraterna skulle slå sitt gamla bottenrekord med så stor marginal?

En tredje överraskning är nog för många att Moderaterna ser ut att göra ett sämre val än alla räknade med för några veckor sedan. Men då ska man komma ihåg att Moderaterna tappade stöd även i förra valrörelsens slutskede.

Trender och opinionsmätningar är en sak, val och valresultat något annat. På söndag kväll vet vi hur väl opinionsmätningarna stämde med valresultatet.

Jörgen Bengtson

I dag är det tillåtet att leta efter uran, även om berörd kommun är emot och skulle lägga in sitt veto mot eventuell brytning. Jag tycker att den kommunala vetorätten också ska gälla prospektering efter uran. Än bättre vore om riksdagen lagstiftade mot uranbrytning, vilket Naturskyddsföreningen vill. Organisationen har ställt en rak fråga till 494 riksdagskandidater: ”Anser du att Sverige ska införa ett lagstadgat förbud mot uranbrytning i vårt land?”.

Tyvärr säger Centerpartiets förstanamn på riksdagslistan i Gävleborg, Anders W Jonsson, nej till en lagstiftning (Hudiksvalls Tidning 15/9).

Hotet om uranbrytning hänger över Nianfors och flera andra bygder i Hälsingland.

Centerpartiet är fortsatt mot kärnkraft, även om partiet gick med på en dålig energipolitisk kompromiss. För att göra kärnkraftsmotståndet trovärdigt måste Centern med alla medel bekämpa prospektering och brytning av uran.

Energiförsörjningen måste bygga på förnybara energikällor som vindkraft, vattenkraft, biomassa, geotermisk energi och solenergi. Hälsingland har stora energitillgångar i form av framför allt mycket skog och bra vindlägen. Det är dem vi ska utveckla. Uranbrytning skulle direkt motverka satsningen på förnybar energi.

Uranbrytning hotar dessutom vår livsmiljö. Hotet är direkt i form av ökad radioaktiv strålning och giftutsläpp till luft och vatten. Hotet är indirekt genom att den positiva bilden av Hälsingland och produkter från landskapet skulle förändras, med efterföljande problem för jordbruk, skogsbruk och turism.

Basnäringarna jord, skog och turism står för tillväxt och framtidstro. Uranbrytning i Hälsingland skulle direkt försvåra eller omöjliggöra satsningar på dessa basnäringar i landskapet. Därför är det viktigt att sätta stopp även för prospektering av uran, som ju sker för att hitta brytvärda mängder uran.

Minerallagen från 2005 ger företag rätt att prospektera efter uran. Lagen bör skrivas om, så den kommunala vetorätten även omfattar uranprospektering.

Som kommun- och landstingspolitiker kommer jag att stå i första ledet i Hälsingland mot uranprospektering och uranbrytning.

Jörgen Bengtson

Centerpartiet är en maratonlöpare med spurtförmåga. Det har partiet visat i tidigare val. Dagens opinionsmätning från United Minds, publicerad i Aftonbladet, tyder på att partiet har kvar förmågan – och att Alliansen får förnyat förtroende.

I United Minds väljarbarometer ökar Centerpartiet med 2,2 procentenheter till 7,5 procent, den högsta noteringen sedan företaget startade mätningarna våren 2009 och mycket nära valresultatet 2006 (7,9 procent).

Här är siffrorna i väljarbarometern, med förändringen från förra mätningen 11–13 september inom parentes:
Moderaterna: 28,1 (-1,4)
Folkpartiet liberalerna: 8,4 (-0,6)
Centerpartiet: 7,5 (+2,2)
Kristdemokraterna: 5,8 (-0,3)
Socialdemokraterna: 26,7 (+0,1)
Vänsterpartiet: 6,8 (+0,5)
Miljöpartiet: 8,4 (-0,8)
Sverigedemokraterna: 6,4 (+1,0)
Övriga: 1,9 (-0,7)

Centerpartiets uppgång är enda statistiskt säkerställda förändring.

De fyra allianspartierna får 49,8 procent (-0,1) och de rödgröna 41,9 procent (-0,2). Därmed får Alliansen egen majoritet i riksdagen och SD blir utan inflytande.

Än mer intressant är att studera trenden i Centerpartiets opinionsutveckling. United Minds har gjort elva mätningar sedan första halvan av augusti 2010. Centern har en över tiden uppåtgående trend. Detta stämmer också överens med trenden som Demoskop redovisar, vilket jag skrev om 4 september i artikeln Uppåtgående trend för C.

Centerpartiet ser alltså ut att göra ett mycket bra val. Om Centerpartiets väljarstöd står sig, när rösterna är räknade på söndag, har Centern gjort en remarkabel återkomst, som skulle ge Centern en stark position i en ny regering Reinfeldt.

Dagens väljarbarometer är gjord av United Minds i samarbete med Cint. Den omfattar 1 045 personer och är gjord 12–14 september. Personerna fick frågan: ”Hur skulle du rösta om det vore val till riksdagen idag?”.

Jörgen Bengtson

Många är oroade för Hudiksvalls sjukhus som fullvärdigt akutsjukhus. Det är jag med.

Landstingets strategiplan från april 2009 innebär en nedmontering av Hudiksvalls sjukhus. Överst står en nedläggning av förlossning, BB och sluten kvinnosjukvård. Dessa tre brukar vara första steget i en successiv nedmontering av ett akutsjukhus. Så har tidigare skett i Ljusdal (nedlagt som akutsjukhus 1971), Söderhamn (1992) och Bollnäs (2002). Nu hänger hotet över Hudiksvall.

Strategiplanen talar vidare om avveckling av barn- och ungdomssjukvården, akutkirurgin, ortopedin och primärjouren för nätter och helger. Om planen skulle bli verklighet skulle Hudiksvall och 130 000 hälsingar inte längre ha något akutsjukhus. Det vore katastrofalt och mycket märkligt. Vad jag vet, saknar inte någon region i Sverige med 130 000 invånare akutsjukhus.

Landstingets politiker har enhälligt förkastat strategiplanen. Är faran därmed över?

Nej, jag tro inte det, även om de två hälsingska landstingsråden Björn Brink (C) och Hannah-Karin Linck (C) dämpar oron, och investeringar på cirka 150 miljoner kronor i Hudiksvalls sjukhus 2010–2013 i psykiatri, operationslokaler, kortvårdskirurgi, patienthotell och parkeringshus pekar i rätt riktning. Till detta kommer att landstinget har flyttat en hel psykavdelning från Söderhamn till Hudiksvall, inrättat en dialysavdelning i Hudiksvall genom att halvera platserna i Bollnäs och arbetar med att frigöra lokaler för vård.

Min oro består ändå, för jag ser framför allt tjänstemän men också politiker i Gävle, som arbetar för en avvecklingen av Hudiksvalls sjukhus som akutsjukhus. De kanske inte har det som mål, men väl som medel för att säkra resurser till Gävle sjukhus. Hälsingland har under många, många år känt av att ATG betyder Allt till Gävle.

Bästa garanti för att bevara Hudiksvalls sjukhus är att rösta på partiet med starkast förankring i Hälsingland och tydlig profil i sjukhusfrågan – Centerpartiet.

Sjukvårdspartiet har förvissa stark förankring i en del av Hälsingland (främst Bollnäsområdet), men saknar en hållbar politik eftersom det vill ha ett akutsjukhus även i Bollnäs. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna låter bra i sjukhusfrågan men har problem med trovärdigheten, dels när de lutar sig mot Sjukvårdspartiet, dels med moderata partikamrater i Gävle.

Socialdemokraterna ger inte tydligt besked i sjukhusfrågan.

Nu måste alla goda krafter i Hälsingland samla sig bakom Hudiksvalls sjukhus. Det gäller då att inte bara få enskilda politiker att stå upp för ett bevarat och vidareutvecklat sjukhus, utan hela partier. Här känner jag mig tryggast med Centerpartiet.

Jag har tidigare tagit strid för Hudiksvalls sjukhus och gör det nu igen. Därför ställer jag också upp i landstingsvalet, även om väljarna måste vända på Centerpartiets valsedel för att kunna kryssa mitt namn.

Jörgen Bengtson

Hälsingland kan bli ett nytt Dalarna – som turistmål. Men då måste vi ha ”dragare” som lockar turister, flera riktigt bra restauranger, flera ”vanliga” besöksmål, många fler event, ännu fler små aktörer som samverkar för att erbjuda boende, mat och upplevelser och inte minst en satsning på att utveckla Hälsinglands skärgård och kust.

Besöksnäringen, som turismen heter med ett finare ord, är världens största näring. I Sverige omsätter den drygt 250 miljarder kronor per år. En rapport från Turismens utredningsinstitut (TUI), som Dagens Industri (DI) publicerar i dag, pekar på 60 000 nya helårsjobb och en omsättning på 450 miljarder kronor 2020. För att nå dit måste Sverige bli bättre som turistland.

Kvalitet på det turistiska utbudet behöver bli bättre, framför allt på landsbygden och i mindre städer.

Infrastrukturen måste bli bättre, så det blir lättare att nå svenska destinationer.

Reseanledningarna måste bli fler i form av attraktioner, aktiviteter och besöksmål.

TUI:s chef, Mats Wiberg, pekar på behovet av mer investeringar – en dryg fördubbling av investeringarna till 20 miljarder kronor per år – och ökade satsningar i regioner som Hälsingland.

”Det behövs inte minst småskaliga investeringar utanför storstäderna för att höja kvaliteten och utbudet inom hotell och restaurang”, säger han i DI.

Hudiksvall och Hälsingland måste bli mycket bättre på att utveckla besöksnäringen och vässa sin turistiska profil. Det finns massor att göra för Hudiksvall som kommun. Här är några förslag som jag kommer att driva om jag får väljarnas förtroende i kommunvalet den 19 september:

• Bli bättre på att marknadsföra kommunens naturvärden som sjö, skärgård, berg och odlingslandskap samt kulturvärden som Hälsingegårdar och gamla industrimiljöer.

• Gör Hudiksvalls järnvägsstation till ett attraktivt resecentrum för tåg, buss och taxi genom att flytta turistbyrån dit, öppna kafé och börja sälja biljetter på station, som Söderhamn gör i sitt resecentrum.

• Ta fram en offensiv turismstrategi för Hälsingskusten och skärgården – gärna med andra kommuner – med enkelt boende i skärgården, båttrafik som gör skärgården tillgänglig för alla och flera bryggor på öarna.

• Utveckla Hudiksvalls hamnområde för småbåtstrafik och andra besökande, med gästbryggor vid Sundskanalen, strandpromenad i hamnområdet och andra åtgärder som välkomnar turister som vill njuta av staden och fjärden.

• Använd alkoholtillstånd så även små aktörer har råd att satsa.

• Utveckla idrottsturismen med hjälp av stöd till föreningsägda idrottsanläggningar i olika delar av kommunen. Här finns flera projekt värda att studera, till exempel multiarenan i Iggesund, ishallen i Lindefallet, en sporthall i Friggesund, en multisporthall i Hudiksvall och ett nytt badhus i Hudiksvall.

• Utveckla samarbetet med föreningsliv och kulturutövare, för att skapa flera vandringsleder och guidade turer, utveckla pilgrimsleder och stadsvandringar, satsa på ”konstvägar” genom exempelvis Högsbygden och längs Dellensjöarna och för att ta tillvara kultur- och industrimiljöer som Iggesunds järnverk, Långvinds bruk, Dellenbanan, Moviken, Strömbacka och våra medeltida kyrkor i Enånger, Njutånger, Idenor och Hög.

• Låt Mulle Meck få ett stort hus, där han får plats med alla sina mojänger och molijoxer. Mulle Meck har förutsättningar att bli en riktig dragare för besöksnäringen, lite grand som Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och Jamtli historieland i Östersund.

Ingen turistar i en kommun. Det gör man däremot i ett välkänt landskap eller en region som Norrland. Därför är det viktigt att på alla plan och i alla sammanhang få en bra samverkan mellan kommunerna, Hälsingland turism och näringen. I dag är Järvsö vår stora turistiska magnet. Jag ser en potential att få ytterligare tre magneter: Hälsingegårdarna, skärgården och Mulle Meck.

Jag vill ge mitt bidrag till att utveckla Hälsingland och södra Norrland till ett spännande resmål för både inhemska och utländska besökare. S och V i Hudiksvall har inte det intresset. En ny majoritet i kommunvalet kan ändra på det.

Jörgen Bengtson

Efter Schweiz är Sverige bäst i världen i konkurrenskraft, enligt World Economic Forum (WEF). Sverige ligger före länder som Singapore (plats 3), Förenta staterna (4), Tyskland (5) och Japan (6). I förra mätningen kom Sverige på fjärde plats.

Det går bra för Sverige, men så har också Alliansregeringen hanterat den ekonomiska krisen exemplariskt och vässat Sverige på olika områden. Ändå finns mycket kvar att göra, framför allt för att stimulera nyföretagande och småföretagande, där Centerpartiet inte fått tillräckligt genomslag för sin politik i regering och riksdag.

Det är också viktigt vad kommunerna gör. I Hudiksvall har vi under S-V-styret fått uppleva både korruption och en attityd till företagande som ger Hudiksvall en bottenplats i företagsklimat. Korruptionen är bidraget till Folkets hus (FH) i Hudiksvall timmarna innan FH-föreningen lämnade in sin konkursansökan, ett bidrag S och V trumfade igenom i kommunstyrelsen för att rädda partikamrater under personligt ansvar i en konkurs. I Svenskt Näringslivs senaste mätning av företagsklimatet faller Hudiksvall 51 placeringar till plats 242 av 290 möjliga.

I kommunvalet den 19 september kan väljarna rösta fram en centerpartiledd Alliansregering i Hudiksvall. C-M-FP-KD-alliansen brinner för att börja den nödvändiga omställningen av Hudiksvall till en av Sveriges 20 mest företagsvänliga kommuner, där entreprenörskap och egenföretagande är ledstjärnor.

Det handlar om åtgärder som att stödja nyföretagande i rådgivning, erbjuda kontors- och industrihotell i olika delar av kommunen, utforma regler som gör det lättare att driva företag, anpassa kommunal service till företagarnas behov, göra LOU-upphandlingar så småföretag lätt kan delta, utveckla besöksnäringen, tillvarata industrikompetensen bättre och utveckla Hudiksvall som handelsstad.

Som EU-motståndare vill jag också rida spärr mot EU:s alla regler och rekommendationer, så vi kan värna hälsa, miljö och småskalighet i Hudiksvall.

WEF rankar Sverige högt av flera skäl: den ekonomiska tillväxten är hög; statsfinanserna är starka; den offentliga sektor har hög kvalitet, hög effektivitet och låg korruption; företagen har hög etisk standard och bra affärskultur; de tekniska framstegen är stora och innovationsförmågan hög; Sverige har bra kvalitet på högre utbildning och medborgare som har högt förtroende för sina politiker.

När Svenskt Näringsliv efter några år med ett C-M-FP-KD-styre i Hudiksvall kommer med sin ranking av företagsklimatet, hoppas jag att vi kan börja redovisa helt andra siffror än dem S och V visade i senaste mätningen.

Jörgen Bengtson

I går satte jag på mig Centerkvinnornas kampanjknapp ”I love RUT”, där ”love” är utbytt mot ett hjärta. Under två kampanjdagar har jag haft den och centerklövern på kavajen eller jackan. Reaktionen har varit klockren.

Jag har aldrig fått så många positiva kommentarer om en knapp på kavajen/jackan. Alla älskar Rut.

En socialdemokratisk väljare sa rakt på sak att partiet förlorar massor av väljare på att vara emot Rut, vilket för honom var obegripligt. Det är ju en bra reform, tycket han. Jag kunde inte annat än instämma.

Rut är en reform som bär centersignum. Den gör det möjligt för vanligt folk att köpa hushållsnära tjänster till halva priset och ger tusentals personer – mest kvinnor – en väg till anställning och eget företagande. Kritiken mot Rut har varit att reformen kostar staten för mycket.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill avskaffa frihets- och jämlikhetsreformen Rut, bland annat för att Rut-avdraget är för dyrt. Däremot vill de behålla Rot-avdraget, som ger mest manliga hantverkare jobb…

I veckan kom statliga Konjunkturinstitutet (KI) med en kommentar om Rut-avdraget. Dagens Industri summerar 10/9 i rubriken: ”KI: Rutavdrag ger nya vita jobb – gratis”.

”Enligt våra beräkningar är det här en reform som skapar sysselsättning utan att det kostar något”, säger Ann Öberg, enhetschef för offentliga finanser på KI, till Dagens Industri .

”De beräkningar vi har gjort visar att det här inte kostar något. Därmed går det inte att lägga pengarna på en annan reform”, säger hon vidare.

Hushållstjänster var tidigare ett privilegium för överklassen. Nu har många barnfamiljer, pensionärer och annat vanligt folk råd att köpa hushållstjänster och på så sätt få ihop livspusslet eller klara livet som gammal.

Alliansregeringen vill behålla och permanenta Rot- och Rut-avdragen. Centerpartiet vill dessutom ge alla över 75 år rätt till Rut-avdrag på 75 procent av kostnaden för hjälpen, vilket radikalt skulle öka friheten och välfärden för dessa pensionärer – och dessutom göra hushållsnära tjänster billigare än hemtjänstens service.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet vill avskaffa frihets- och jämlikhetsreformen Rut, som inte kostar staten några pengar. Sådan politik tackar vi för. Den ger oss många nya väljare.

Jörgen Bengtson

Demokratin i Svågadalen är hotad. Om kandidaterna i valet till Svågadalsnämnden är för få läggs nämnden ned.

Den 14 november 2010 är det val till den partiopolitiska nämnden i Svågans älvdal i Bjuråker, en periferi i Dellenbygden, som är en periferi i Hudiksvalls kommun, som är en periferi i Gävleborgs län, som är en periferi i Sverige.

I Svågadalen pågår ett arbete med att utveckla lokaldemokratin som är unik. Här finns Sveriges enda partiopolitiska nämnd, Sveriges enda direktvalda politiska församling på lokal nivå. Det är i högsta grad en politisk nämnd, men valet till och arbetet i nämnden är inte partiknutet.

I oktober ska nomineringarna till valet vara inne. Det måste resultera i fler kandidater än förra gången, då det var 15 kandidater till 14 platser.

I dagens Hudiksvalls Tidning kommenterar kommunens demokratiutvecklare, Hans Gyllow, situationen:

– Det här kan vara deras sista chans. Om inte tillräckligt många kandidater ställer upp i valet läggs nämnden ned, säger han.

Onsdagens informationsmöte om valet hade god uppslutning, 35 personer. Det borde alltså inte vara något problem att få villiga kandidater. Enligt Hans Gyllow blir det sannolikt ett krav framöver på ett minsta antal kandidater eller en lägstanivå för valdeltagandet.

– På så sätt blir det uppenbart om de har nått upp till målen eller inte, säger han.

Svågadalsnämnden är unik. Här utser folket – inte politiker – ledamöterna. Denna demokrati ska vi värna.

År 1951 hade Sverige 2 710 kommuner, de flesta med mindre folkmängd än Svågadalen i dag. Drygt 20 år senare var kommunerna 278, som genom kommundelningar har vuxit till 290 i dag.

I kommunsammanslagningen, som pågick 1952–1974, gick mycket av lokaldemokratin förlorad. I Svågadalen har man vunnit den åter. Nämnden styr över förskola, skola, äldreomsorg, kultur, fritid och landsbygdsutveckling.

Centerpartiet vill inte bara behålla Svågadalsnämnden. Om det finns intresse att ”rå över sig själv” i någon annan del av kommunen är Centerpartiet i Hudiksvall för att inrätta partiopolitisk nämnd även där.

”Behåll Svågadalsnämnden och låt andra intresserade kommundelar få nämnd som i Svågadalen”, säger Centern i sitt kommunala program.

Utmärkt!

Om jag får väljarnas förtroende i kommunvalet kommer jag att arbeta för partiopolitiska nämnder i andra delar av kommunen – förutsatt att medborgarna lokalt vill ha det – och annat som stärker den lokala demokratin, exempelvis stöd till samlingslokaler och idrottsanläggningar, stöd till lokala initiativ och enskilda vägar.

Jörgen Bengtson

Jag lovar att ta strid för att barn och pensionärer ska få smör eller ”mjuksmör” (Bredbar, Bregott etc) på sina smörgåsar i Hudiksvalls kommun, och för att vi ska ta bort onaturliga fettblandningar som Lätta och Nytta. Detta krav kan och ska vi ställa på kommande upphandlingar till våra förskolor, skolor, fritidshem, omsorgsenheter och servicehus.

Bollnäs kommun har framgångsrikt ändrat sin upphandling, så det finns smör eller ”mjuksmör” istället för konstgjort margarin på smörgåsarna.

Milko kom för övrigt häromveckan med en ny produkt, Bredbar, som blir en tuff utmanare till Arlas Bregott. Bredbar är, till skillnad från Bregott, en helt naturlig produkt bestående av svenskt smör och svensk rapsolja med lite vatten och en gnutta salt till.

Arla gör inte längre Bregott på enbart svenskt smör. I Bregott finns numera mjölk från kor, som fått genmodifierad gröda. Bregott har alltså blivit en GMO-modifierad produkt. Bregottfabriken – som vi känner den från reklamfilmerna – är nedlagd.

Kommunerna – som förlitar sig på så kallad cook-and-chill-mat och annan färdiglagad mat – måste tänka om och återgå till att laga mat på riktiga råvaror i riktiga kök. Vi behöver en renässans för tillredningskök i våra skolor, äldreboenden och andra ställen som i dag får maten levererad från ett centralkök.

Ledaren för Matupproret, Camilla Sparring, vill att vi prioriterar närproducerad och närlagad mat inom skola, vård och omsorg, att vi väljer bort livsmedelsindustrins onödiga tillsatser som smakförstärkare och transfetter samt att dagligvaruhandeln prioriterar naturlig hantering av mat framför industriell.

Jag instämmer till hundra procent.

Smör på smörgåsen var ett tydligt krav på Centerpartiets möte om maten med Camilla Sparring den 8 september i Hudiksvall. Nu måste också Hudiksvall satsa på äkta råvaror och börja med att låta smörgåsen få smör.

Jörgen Bengtson

Maud Olofsson gjorde bra ifrån sig i Sveriges Televisions partiledarutfrågning. Det bekräftar Aftonbladets kommentator och retorikexpert:

”Otroligt påläst”, säger kommentatorn Lena Mellin och ger henne betyget ”tre plus”.

”Lugn och fokuserad”, ”samlat och dynamiskt kroppsspråk” och ”väldigt säker”, summerar retorikexperten Elaine Bergqvist.

På en punkt är jag dock besviken: kärnkraften.

Jag försvarar inte regeringskompromissen om kärnkraften. Men även om jag gjorde det, skulle jag kunna vara mot kärnkraft.

Maud Olofsson negligerar den framgång kärnkraftsmotståndet faktiskt har haft. Tack vare förre centerledaren och statsministern Thorbjörn Fälldin blev det inte mer än tolv kärnkraftsreaktorer i Sverige. Tack vare en bred energipolitisk uppgörelse över blockgränsen, där Centerpartiet och Socialdemokraterna var centrala, är de två reaktorerna i Barsebäck avvecklade och förpassade till historiens skräphög.

Det som oroar mig är att Maud Olofsson verkar att ha ändrat uppfattning om kärnkraften i sig. Jag tycker fortfarande att kärnkraften är en livsfarlig energikälla, som har ett olösligt avfallsproblem, centraliserar energiproduktionen, vrider samhällsutvecklingen i fel riktning, tränger ut förnybara energikällor och ökar vår sårbarhet.

Det måste gå att vara fortsatt mot kärnkraft – även om man försvarar regeringsbeslutet om kärnkraften.

Jörgen Bengtson

I Hudiksvall och Hälsingland skulle vi kunna driva många bilar med hjälp av sopkraft.

Hudiksvalls kommun och övriga hälsingekommuner bör ta ansvar för att börjar röta matavfall från restauranger, hushållssopor och annat biologiskt nedbrytbart avfall och göra biogas av soporna. Då får vi ett klimatneutralt bränsle, metangas, som vi kan driva bilar och andra fordon med. Vi tar hand om vårt avfall samtidigt som vi skapar miljövänlig energi.

Flera kommuner är pionjärer på att omvandla sopor till bränsle, till exempel Södertälje, Linköping och Norrköping. I Södertälje sorterar hushållen sedan mer än åtta år avfallet i matrester och annat avfall. Systemet fungerar bra. Matavfallet blir till biogas i Himmerfjärdens reningsverk. Gasen blir sedan fordonsgas i lokala bilar.

Andra kommuner i vår del av Norrland omvandlar avfall till biogas. Östersund var tidigt ute, Sundsvall och Gävle har följt efter. I Hudiksvall och Hälsingland händer ingenting.

Biogas går att producera både små- och storskaligt. Centerpartiet har i regeringen drivit igenom att Energimyndigheten får 150 miljoner kronor för att stödja storskaliga biogasprojekt, maximalt 25 miljoner kronor per projekt. För mindre anläggningar finns 200 miljoner kronor i Landsbygdsprogrammet, med ett maxbelopp på 1,8 miljoner kronor per projekt.

Om jag får väljarnas förtroende i kommun- och landstingsvalen kommer jag att driva på för en miljöomställning, där vi dels omvandlar avfall till bränsle, dels hjälper medborgarna att leva ett miljövänligt liv.

Etanol är inte ett bra miljöalternativ som fordonsbränsle, men tyvärr det enda som finns i dag i Hälsingland. Vi behöver lokal produktion av biogas, gärna i samarbete med många kommuner och privata aktörer. Detta bränsle ska vi sedan använda både för att ställa om den kommunala fordonsparken och för att erbjuda bilister ett verkligt miljöalternativ.

Jörgen Bengtson

Lars Gösta Larsson är i en insändare i Hudiksvalls Tidning (3/9) mycket kritisk till hur Hudiksvalls kommun hanterar Mulle Meck. Han talar om hur en ”nästan obegränsad möjlighet har stilla somnat in, mest på grund av den ’omöjliga’ lokalen, de slitna verktygen och total brist på engagemang och utveckling”.

Jag håller med. Mulle Meck måste få ett eget hus med rejäla utrymmen för olika verktyg och verkstäder samt personal som spelar Mulle Meck och de andra figurerna med samma framgång som i Astrid Lindgrens värld och på Jamtli. Vi har mycket att lära av Astrid Lindgrens värld, som har gett Vimmerby och Småland en turistisk magnet.

En av mina drivkrafter för att ge mig in i lokalpolitiken i Hudiksvall är att utveckla turismen. Hälsingland har minst samma potential som Dalarna att bli ett turistiskt landskap av rang. Men då behöver vi också ”dragare” till landskapet. I dag har vi en sådan, Järvsö med skidanläggning, Järvzoo och annat som lockar framför allt vinter- men också sommarbesökare.

Mulle Meck har förutsättningar att bli en dragare, både för Hudiksvall och Hälsingland. Mulle Meck har, som Larsson skriver, ”en nästan obegränsad potential”. Det räcker med att peka på Astrid Lindgrens värld – 450 000 besökare per år, omsättning 116 miljoner kronor – och då är anläggningen bara öppen fyra månader per år. Mulle Meck har öppet året om.

En röst på Centerpartiet är en röst för utveckling av turismen i Hudiksvall, med fokus på skärgården och Mulle Meck. I mitt valprogram talar jag om att låta Mulle Meck få ”flytta till ett stort hus med plats för alla sina mojänger och molijoxer”. Hudiksvallsalliansens valprogram säger samma sak.

Jörgen Bengtson